[email protected]

Ni kan kommentera anonymt. Ni kan lita på mig. Vill ni kommentera men inte vill att det ska publiceras i min blogg - skriv det.

Jag kände mig som en hora

Han lyckades sära på mina ben där han då försökte trycka in den. Han höll i min ena arm, så jag kunde inte göra så mycket motstånd som jag önskade.

Det var det jag skrev sist. Det är där jag ska fortsätta också. Han kämpade och kämpade med att trycka in den. Tillslut pallade jag inte. Jag pallade verkligen inte kämpa emot. Jag hade gjort allt jag kunde göra redan. Tillslut sa jag inget. Jag låg bara tyst. Antar att han tog den tystnaden som ett tecken på att jag ville. Pfft, jävla idiot. Jag ville inte ha sex! JAG VAR EN OSKULD 14ÅRING! Jag ville inte förlora min oskuld till någon jag träffat en gång!

Jag ville förlora den på ett speciellt sätt. Men nej, jag ska bli av med den av någon som tvingar mig. Som våldtar mig. Jag ska vara helt ärlig - jag vill döda honom, tortera honom. Få honom känna den smärtan jag kände. Det gjorde så ont. Så jävla ont. Efter dem första sekunderna blev jag helt immun mot smärtan kändes det som. Jag kände inget, jag var helt tom. Som att han hade sugit ut all min värdighet, all min styrka, allt jag redan kämpade mit upp från. Han rasade mitt torn, min mur som jag hade byggt upp från tidigare händelse.

Han förstörde mig. Han tog sönder mig.
Efter allt låg jag bara där. Tyst som en mus. Förstörd som en jävla jag vet inte vad. Kände mig nästan lite som en hora, en hora som bara ger ut sin kropp. Det med att jag kämpade - det var borta. Det kändes inte längre som jag kämpade för att klara mig. Det kändes mer som att jag bara hade gett bort min kropp till honom, faktiskt låtit honom ta min oskuld.
Jag kände mig som en jävla hora.


Kan jag hjälpa er?

Det är inte lätt att skriva om våldtäkten, övergreppet och sen sexuella utnyttjandet som barn. Det värsta är också att ingen vet vad som hänt. Jag får gå runt och bära på det här helt ensam, förstår ni? Det finns ingen som jag skulle kunna berätta det här för, och ännu värre - det finns ingen chans i världen att jag kan anmäla allt. 
Utnyttjandet som barn har gått flera år, övergreppet och våldtäkten (olika händelser) också, jag kan inte anmäla det nu? Det är alldeles för sent. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag vill hjälpa andra som varit med om tuffa saker. Även fast jag inte kommit ur min skit betyder det absolut inte att jag inte kan hjälpa andra!
Jag bryr mig om andra, nästan för mycket.
[email protected]

Hard times

Jag kan inte beskriva för er hur tungt det är. Hur ont det gör inombords. Jag orkar ingenting.
Dem tog sönder mig.

It's hard

Jag ska vara ärlig och säga att det är tungt nu. Det är skitjobbigt att jämt gå runt och tänka på allt.
Förlåt.

Övergrepp del 2 - Cigaretterna var min ända vän

Slutade vid att jag inte ville få ont, så jag gjorde precis som han sa åt mig. Jag var så jävla rädd. Jag var i chock. Jag gick ut på en cigarett, ringde en kompis som grät med mig i telefon. Hon hade tyvärr druckit, så jag tror inte riktigt hon förstod vad som hände. Jag kunde inte dra därifrån, förstår att många inte fattar varför jag stannade kvar. Men jag kunde bara inte dra. Var där med en kompis och jag kunde inte låta mina föräldrar veta vad som hade hänt mig, för vi hade det redan skitsvårt hemma just då.
Jag kom in från min cigg och satte mig i sängen. Sa ingenting. Satt bara lugnt och var ganska frånstötande. Han var ändå på mig och frågade om vi kunde knilla, jag ville inte, jag sa nej. Jag vet inte hur många gånger han tjatade. 20 gånger kanske - UTAN att överdriva. Han var på mig konstant. Han la sig på mig, började strula, slet av mina byxor och försökte trycka in den i mig. Jag blockade med benen men jag var för svag. Han lyckades sära på mina ben där han då försökte trycka in den. Han höll i min ena arm, så jag kunde inte göra så mycket motstånd som jag önskade.
Att det ska vara så jävla jobbigt. Del 3 imorgon.

No matter what you say ...

Jag kommer skriva del 2 senare ikväll. Runt 23-tiden.
Kram på er alla!

RSS 2.0